Undercover hundar

Kanske är man lite för nördig när man kan se hundar överallt men har ni sett att änders näbbad ser ut som hundar? Eller är det bara jag?

Öra, öra, öga, öga och nos ;)

Sovmorgon = träning

Min första lektion var inställd i tisdags vilket gjorde att jag inte började i skolan för ens 12.15. Valde då att dra till klubben med Fasa och träna lite lugnt inför klubbmästerskapet på söndag. Vi är anmälda till freestyle och sen måste det ju vara något fel på mig för jag har återigen lite spontant anmält mig och Brandy till tävling också, vi ska nu tydligen köra KM också men i lydnad då. Förut var jag värsta perfektionisten inför tävling och anmälde mig inte om jag inte kände mig helt säker men nu helt plötsligt så anmäler jag mig hej vilt. Brandy och jag har inte tränat lydnad seriöst och regelbundet sen typ i somras så ja ska väl bli spännande att se hur detta går. 

Fasa gick fint, hon ljudade lite och när vi kör igenom hela programmet tappar hon en del i slutet plus hon fuskar ibland i starten men lite mer stadga och lite mer träning under veckan så kan vi nog lite halvdant lyckas ta oss igenom KM utan att skämma ut oss totalt. 

Programmet är jag faktiskt riktigt nöjd med, det är nog ett av mina bättre program faktiskt om man får skryta lite så. Om vi sätter det så tror jag nog det kan bli snyggt, jag måste våga "släppa loss" lite mer på planen bara så att jag inte bara står som någon stel pinne där. När jag gick instruktörsutbildningen så sa hon som höll i den en så himla bra grej. Föraren ska vara ramen och hunden målningen. Fokus ska alltså inte ligga på honom/henne men han/hon ska hjälpa till att lyfta fram bilden. Egentligen så ska ju inte föraren bedömas men jag gillar program där föraren har inlevelse, man behöver inte vara någon superbra dansare utan bara leva sig in i det hela så ser det ofta tusen gånger bättre ut. 

Spårpudel och malleuppdatering

När jag ska ta mig till/ifrån jobbet så går jag och jag går alltid genom en liten skog. Igår efter jobbet när jag gick förbi den så blev jag så sjukt sugen på att spåra så tog beslutet att lägga ett kort och lätt spår till Brandy. Brandy spårade på fint men han fortsätterr att spåra över föremål och slarva i början så nu ska jag planera upp detta. Egentligen har han ingen inlärd markering men när vi började spåra så brukade han alltid stanna upp när det kom ett föremål och väntade in mig vilket jag har belönat upp men ändå så har han med tiden börjat ignorera föremålen allt mer och mer. Min tanke nu är att lära in en frysmarkering på föremålen. Han är inte så mycket för att bära saker och att han ska lägga sig är det inte ens någon mening med att hålla på med. Varför göra det jobbigt när man kan göra det lätt liksom? Så väljer faktiskt att inte hålla på att bråka med detta utan kör på det som passar honom bäst. 

När han väl fått in detta tänker jag mig att vi bara ska köra små sökrutor där fokuset blir mer på att hitta föremål än att spåra. När han väl lärt sig detta med att vi letar föremål och inte bara nu ska vi spåra så ska vi nog börja med lite hårdare spår. För att han ska lära sig att han behöver skärpa till sig och inte bara kan slänga sig ut i spåret för då tappar man det ;) 
 
Fasas klo börjar äntligen se bättre ut så jag hoppas verkligen att vi kan vara med på KM om några veckor, ska bli så kul att debutera med nya programmet. Nervöst men roligt.
 
 

Så jäkla bra


Malitard

 
 
Ja bra vacker är hon, den där mallen... ;) 
 

Helgen

I fredags mötte jag upp Ylva vid båten och tillsammans tog vi sedan tåget till handen där vi träffade Astrid. Utöver det fina vädret maxade vi sommarkänslan med att köpa glass. Pressbyrån har ju halva priset och då måste man ju passa på ;) 

Vi drog sen hem till mig, tog ut hundarna och efter det kom även Thomas. Hela fredagskvällen spenderade vi med att spela brädspel. Vi körde ett superkul spel som jag verkligen kan rekommendera, resistance of avalon heter det.
Skrattade nog oavbrutet hela kvällen!

Lördagen startade tidigt med freestyle tävling. Egentligen skulle vi inte behövt vara där för ens runt 10 men vi ville se hela klass 1 så vi var där tidigt på morgonen. Superskönt att bo precis vid tävlingsplatsen för då kunde jag lämna Brandy hemma fram tills det var vår tur att starta. Vår start var väl inget att hänga i granen precis. Trodde faktiskt att det skulle gå bättre, han låste sig helt och hållet på planen och ville i princip inte göra något annat än snurra. Det var kanppt så att han förstod vad sitt eget namn var. Något som jag tycker är lite roligt var att av ena domaren fick vi 7,6 på innehåll och 7,8 på tolkning av musik men programet var helt och hållet improviserat på plats. Lyssnade inte ens igenom låten ordentligt innan, hahaha så tänker fasiken ge mig själv en klapp på axeln för det.

Lördagskvällen blev lite flummig, tanken var att vi skulle skriva program och sånt men istället blev det musik"quiz" och challenges. Ylva drog rätt tidigt på söndagen så vi han inte riktigt göra så mycket då. Efter att vi hade lämnat av henne vid båten så passade jag på att lägga ett spår till Brandy på vägen hem. Han gick rätt fint faktiskt. Spårade dock över alla föremål men vi får helt enkelt lägga ner mer fokus på det. Han tog alla vinklar rysligt fint, inget tvek eller snurrande alls så det är jag supernöjd med. Han var lite väl ivrig i början så där tappade han spåret på en gång men letade sig tillbaka otroligt fint och skärpte verkligen till sig efter det och då flöt det på. Så himla härligt att komma ut och spåra igen. Det är ju verkligen för häftigt!    
 
 

Helt och hållet för att vi älskar det

Pratade med arrangörerna om att få byta ut Fasa mot Brandy eftersom hon inte kan tävla och tänkte att de kör ändå samma klass så bör ju fungera. De sa att det gick bra så Brandy och jag ska ut på tävlingsbanan igen. Han är då inte världens lättaste hund och inte alltid världens roligaste hund att träna med men det är jäkligt kul att få tävla med honom även om det är sällan det går riktigt bra. Tävlingen är på lördag och vi har varken låt eller program. Min plan är att bara välja ut någon låt jag gillar och sen gå in och improvisera just för att jag älskar det.  

Nu behöver jag inte oroa mig för att vi inte ska sätta programmet eftersom det inte existerar och jag behöver inte känna mig missnöjd i efterhand. Nu kan vi helt ärligt gå in och säga att vi kör bara för att ha kul! För även om jag tävlar just för att jag tycker det är kul och säger att målet med tävlandet är att bara ha kul så ligger alltid den där perfektionist/prestations grejen i bakhuvudet. Nu ska vi in och bara njuta av vår tid på planen. Vi ska helt enkelt göra det helt och hållet för att vi älskar det.

Fasas debut blir uppflyttade ett tag men det är nog bra, vi kommer troligtvis starta på en tävling i södertälje hade jag tänkt då de bara kommer ha klass 2 och 3 så troligtvis blir det inte lika jobbig miljö heller så få blir det kanske lite lättare plus vi kommer hinna träna innan dess. 
Bilden är tagen av världens bästa Ylva ^^
 
 
 

Den fina gränsen mellan krav och mål

Detta är något som jag gått och funderat över rätt länge. När jag började träna med Brandy fanns det inte i min värld att vi någonsin skulle komma ut och tävla. Inte för att jag brydde mig så mycket om det. Vi var inte alls bra men det är mycket roligare att vara dålig och kämpa på med sina problem än att ge upp och inte göra något över huvud taget. Att vi faktiskt kom ut och tävlade är en märklig känsla för jag har så länge trott att det var omöjligt. Mitt mål med vår första freestyle start var att Brandy skulle i alla fall göra ett trick på planen, vilket som helst och jag skulle vart nöjd med det. Sen visade det sig att det gick över mina förväntningar och vi fick ett godkänt resultat till och med.
 
Tävlingen efter höjde jag mig, nu när jag visste att han kan räcker inte bara ett trick. Nu ville jag att vi skulle vara bättre än gången innan. Sagt och gjort, vi vann och blev klubbmästare. I början gick allt rätt fort, det blev bara bättre och bättre för varje tävling och mina krav på oss ökade i samma takt. Tror att det kan vara på grund av detta som jag tappat glädjen. Mina krav har ökat snabbare är vår utveckling och eftersom vi inte kan nå upp till dem blir jag besviken. Att bara få kraven att försvinna är lättare sagt än gjort för även om jag säger att vi bara ska lalla och inte satsa ligger det kvar bak i huvudet.
 
Ritade upp en liten graf på hur detta ser ut i mitt huvud där den svarta representerar vår utveckling och den röda  representerar mina förväntningar på oss. Detta är bar översiktligt så ner och uppgångar är inte precis perfekt, detta är mer för att ni ska få en inblik i vad jag menar med "Mina krav har ökat snabbare är vår utveckling".
Under U-SM detta år gick jag in på planen med en taggad hund som orkade sig igenom ett klass två program nätt och jämt. Lite ofokuserad och en hel del låsningar. Hade han gjort detta förra året hade jag nog vart överlycklig för detta. Han nosade ju inget alls! Men nu blev jag inte det. Jag blev otroligt missnöjd och jag är fortfarande inte nöjd över vår start på U-SM detta år. Just på grund av att jag vet att vi kan bättre och jag vill att vi ska vara bättre än vad vi är.
 
Det är läskigt hur jag egentligen lite omedvetet höjer kraven på oss som ekipage. Mina mål har bytts ut till krav i vissa situationer känner jag nu när jag verkligen tänker efter. Nu är det inte längre en önskan om att uppnå något, nu är det ett måste. Ju mer jag tänker på orden mål och krav i detta sammanhang ju läskigare blir det nästan för de är nog rätt lika kan jag tycka. Skillnaden är just det där med att ett krav är ett måste och ett mål är mer en önskan men båda handlar om något man vill vara/uppnå/lyckas med/what ever man nu vill.
 
Kanske är en motgång i träningen något jag själv behöver nu för att sänka kraven, eller så gör det mig bara ännu mer nere eftersom jag vet att vi kan bättre. Jag tycker om ett citat jag läste här om dagen "Träna med känsla men utan känslor" jag vill kunna ta åt mig och hålla mig till det för det är faktiskt bara hundträning men ändå rusar känslorna i mig som en orkan, som om det vore på liv eller död. Har funderat på varför det blir så, varför jag egentligen bryr mig så mycket om hur det går för oss men jag får inte fram något vettigt svar. 
 
Jag är absolut min största kritiker. Resultat och folks ord betyder självklart en hel del men jag har svårt att ta åt mig när jag själv inte tycker det känns bra. 
 
 

Saknar dig Gotland

Kom hem från Gotland rätt sent igår och jag orkade inte riktigt sätta mig ner för att blogga. Har haft en super helg med Ylva och hennes hundar, saknade faktiskt min Maligator och Mr. Pudel mer än vad jag trodde att jag skulle göra så var kul att få träffa dem igen när jag kom hem. 
 
Under helgen så lyckades vi proppa in en hel del grejer men tänkte dra det lite lätt så att detta inlägg inte blir allt för långt.

Först när vi kom hem till Ylva så slängde jag in min packning och sen drog vi ut med hennes hund Enzo i princip på en gång. Båten var framme rätt sent så vi fick gå i mörkret. Jag klagar dock inte, tycker det kan vara mysigt att gå mitt i natten. Vi var ute i kanske mer än en timme, det var otroligt härligt att bara gå och prata.

Lördagen bjöd på agility, fick köra med Enzo och alltså vilken hund. Vi ställde upp en hoppklass 1 bana som jag vart sugen på att köra ett bra tag. Det var inte mycket handling men extremt mycket spring vilket är något jag känner att jag behöver öva på då jag har en tendens att fega och inte springa på ordentligt. Tycker att det gick helt okej ändå och det kändes rätt bra. Efter ett tag byggde vi om till en lite längre kombination och även den bjöd på mycket spring samt lite handling. Han är snabb som tusan hennes hund och jag är väl inte helt nöjd med min handling i den. Lyckades inte hinna tillräckligt långt för att ge honom en ärlig chans med svängarna. Ska bygga upp den någon dag och prova med Fasa när hon är hel för att se om jag kan lyckas hitta andra alternativ att handla. 
Här är de vi körde. Som sagt hoppklassen var inte speciellt svår med byten eller så men att lyckas hinna med en border collie när det är endast raksträckor och långa avstånd mellan hinderna gör det lite till en utmaning och perfekt fysträning för en själv ;)
 
Efter träningen drog vi till Visby för att gå en sväng, fota och bara allmänt se Visby. Ylva är väl van vid Visby men jag som bara har varit där ett fåtal gånger blir lika fascinerad varje gång av hur vackert det är. 
Vi avslutade kvällen med en challenge som vi hittade på nätet fast vi la till en egen twist på den. Det var otroligt kul men tyvärr så ville inte ritplattan fungera så vi fick köra med musplatta bara vilket kanske inte var det ultimata. Challengen var från början att den ena skulle säga något den andra skulle rita vilket kanske inte låter sådär superkul men det mesta blir så kul man gör det så med lite kanske annorlunda förslag blev det riktigt roligt. Det spårade lite i början så vi började dock med en "egen variant" som var att bara rita hundraser och så skulle den andra gissa vad det var. Vi fortsatte med att rita hundar från folk vi båda har kontakt med och så skulle den andre gissa vems hund det var. Tredje och sista vi gjorde var faktiskt utmaningen så som den skulle vara. 

Under söndagen gjorde vi inte så mycket, gick lite med hundarna och tränade på deras tomt samt kollade på film. Filmade och fotade en del med kameran men har inte tillgång till bilderna för tillfället så lägger upp dem senare. 
 

Ser mörkt ut

En vecka och några dagar kvar tills det var tanken att vi skulle starta klass två och hunden är inte hel än. Hon går med tratt och linda nu så att hon kanske kan låta klon vara så att den får läka. Tror ni inte då mallen lärt sig hur man på nå jäkla vänter böjer till tratten mot golvet så att man når tassen? Man får hålla koll på henne i princip hela tiden nu. Så fort hon rör på sig dock sker det i 180km/h men det är ju som vanligt. Så länge man inte ska ut eller plockar fram typ mat så ligger hon snällt och vilar. Jag uppskattar verkligen att hon nu har gått två veckor utan träning och hon klagar inte. Så himla skönt att hon klarar av att gå såhär utan att få göra något alls så pass länge, inte många mallar som klarar det ;)

Freestyle tävlingen ser i alla fall ut som att vi får ställa in. Får väl se om det sker något mirakel men jag är tveksam.  Jsg som var så otroligt taggad! Får väl rikta in oss på tävlingen i södertälje istället och se det som en möjlighet att göra ännu bättre ifrån oss eftersom vi kommer kunna träna mer innan tävlingen. 

Bara några timmar kvar tills jag drar till Gotland!
Taggad? Svar: JA!
Enzo ^^ 
 
 

Några dagar med Emma

Emma har nu åkt hem, hon var inte här så länge men fasiken vad kul vi haft och vad mycket vi hunnit med på cirka två-tre dagar. En hel del pengar har spenderats och inte bara på hundgrejer faktiskt även om det var där jag la ut lite väl mycket. Tvingade Emma att spendera pengar på sig själv och kunde faktiskt inte stå emot att köpa något litet till mig själv också🙊 
 
Nu på fredag tänkte jag dra till Gotland och hälsa på Ylva, lämnar hundarna hemma för de är fortfarande trasiga och för Fasa kommer det nog dröja ett bra tag tills hon är hel igen. Inte nog med att hon är fysiskt skadad så verkar hon även ha blivit mentalt skadad haha okej lite väl grovt att säga så kanske och inget man ska skämta om men hon har typ kommit in i trotsåldern, igen. Ingen aning om vad som hänt, trodde vi var förbi detta men det har typ "kommit tillbaka" igen. Aja bara att gilla läget och träna vidare I guess 😅 
 
 

RSS 2.0