Den fina gränsen mellan krav och mål

Detta är något som jag gått och funderat över rätt länge. När jag började träna med Brandy fanns det inte i min värld att vi någonsin skulle komma ut och tävla. Inte för att jag brydde mig så mycket om det. Vi var inte alls bra men det är mycket roligare att vara dålig och kämpa på med sina problem än att ge upp och inte göra något över huvud taget. Att vi faktiskt kom ut och tävlade är en märklig känsla för jag har så länge trott att det var omöjligt. Mitt mål med vår första freestyle start var att Brandy skulle i alla fall göra ett trick på planen, vilket som helst och jag skulle vart nöjd med det. Sen visade det sig att det gick över mina förväntningar och vi fick ett godkänt resultat till och med.
 
Tävlingen efter höjde jag mig, nu när jag visste att han kan räcker inte bara ett trick. Nu ville jag att vi skulle vara bättre än gången innan. Sagt och gjort, vi vann och blev klubbmästare. I början gick allt rätt fort, det blev bara bättre och bättre för varje tävling och mina krav på oss ökade i samma takt. Tror att det kan vara på grund av detta som jag tappat glädjen. Mina krav har ökat snabbare är vår utveckling och eftersom vi inte kan nå upp till dem blir jag besviken. Att bara få kraven att försvinna är lättare sagt än gjort för även om jag säger att vi bara ska lalla och inte satsa ligger det kvar bak i huvudet.
 
Ritade upp en liten graf på hur detta ser ut i mitt huvud där den svarta representerar vår utveckling och den röda  representerar mina förväntningar på oss. Detta är bar översiktligt så ner och uppgångar är inte precis perfekt, detta är mer för att ni ska få en inblik i vad jag menar med "Mina krav har ökat snabbare är vår utveckling".
Under U-SM detta år gick jag in på planen med en taggad hund som orkade sig igenom ett klass två program nätt och jämt. Lite ofokuserad och en hel del låsningar. Hade han gjort detta förra året hade jag nog vart överlycklig för detta. Han nosade ju inget alls! Men nu blev jag inte det. Jag blev otroligt missnöjd och jag är fortfarande inte nöjd över vår start på U-SM detta år. Just på grund av att jag vet att vi kan bättre och jag vill att vi ska vara bättre än vad vi är.
 
Det är läskigt hur jag egentligen lite omedvetet höjer kraven på oss som ekipage. Mina mål har bytts ut till krav i vissa situationer känner jag nu när jag verkligen tänker efter. Nu är det inte längre en önskan om att uppnå något, nu är det ett måste. Ju mer jag tänker på orden mål och krav i detta sammanhang ju läskigare blir det nästan för de är nog rätt lika kan jag tycka. Skillnaden är just det där med att ett krav är ett måste och ett mål är mer en önskan men båda handlar om något man vill vara/uppnå/lyckas med/what ever man nu vill.
 
Kanske är en motgång i träningen något jag själv behöver nu för att sänka kraven, eller så gör det mig bara ännu mer nere eftersom jag vet att vi kan bättre. Jag tycker om ett citat jag läste här om dagen "Träna med känsla men utan känslor" jag vill kunna ta åt mig och hålla mig till det för det är faktiskt bara hundträning men ändå rusar känslorna i mig som en orkan, som om det vore på liv eller död. Har funderat på varför det blir så, varför jag egentligen bryr mig så mycket om hur det går för oss men jag får inte fram något vettigt svar. 
 
Jag är absolut min största kritiker. Resultat och folks ord betyder självklart en hel del men jag har svårt att ta åt mig när jag själv inte tycker det känns bra. 
 
 

Kommentera?
Postat av: Vendela Sandell

Alltså vilket inlägg pitt i prick!!!! Bästa jag har läst på länge.
Du har så rätt i det du skriver och jag känner verkligen igen mig själv. Jag tror att det är just därför det är så viktigt att skriva ner, utvärdera, planera och analysera sin träning, även om det enligt mig kan vara det tråkigaste som finns, men i alla fall i bland. Jag kan inte räkna på min hand hur många gånger jag blivit förbannad och gått direkt av plan och åkt hem för att det inte har gått som jag förväntar mig. Jag om någon måste verkligen bli bättre på att hålla koll på vart mina krav ligger i förhållande till vår utveckling.
Visst är det viktigt att ha mål, men när kraven blir för höga försvinner även glädjen och det är ju ändå därför vi tränar hund. För att det är kul!

Svar: Tack så hemskt mycket! Håller Absolut med dig. Har man en klar bild av vad skom funkar och inte funkar och sen helt enkelt försöker hålla sig till den nivån och inte "skenar iväg" blir det nog mycket lättare att faktiskt vara nöjd över det man lyckas med. Glädjas åt myrstegen så väl som stora steg 💪
Cornelia Johansson

2016-04-12 @ 18:39:23
URL: http://nouw.com/lakritsnos
Postat av: Alva Nyberg

Vilket grymt bra inlägg!! Jag känner verkligen igen mig i det du skriver, fick verkligen en tankeställare och vet att jag måste tänka om iallafall när det handlar om mig och mina hundar på tävling med resultat osv. Återigen, mycket bra inlägg!

Svar: Tack så hemskt mycket! Så himla kul att du gillade det och att det gav en liten tankeställare :)
Cornelia Johansson

2016-04-13 @ 07:12:56
Postat av: Sara Larsson

Så bra inlägg!! Ju mer man tänker på det desto mer självklart blir det, men ändå är det så svårt att vara "nöjd" speciellt med så många duktiga människor runtomkring som kanske presterat bättre än en själv. Så himla bra att du skriver om det här så man får komma ihåg att släppa kraven och fokusera på målet, och så blir det som det blir helt enkelt. Hundträning ska ju vara kul! :)

2016-04-13 @ 11:49:15
URL: http://benajudos.weebly.com
Postat av: Emma Fridolfsson

Super bra inlägg verkligen! Tror att jag tänkt lite för långt på hur mycket jag och Roxy utvecklats och sen då bara blivit så jäkla onöjd med va vi presterat. Med Milou är det väll mer tvärt om det är han som får visa mig att vi har kommit längre nu matte! Ja menar jag är nöjd med en disk på tävlingar och att han tagit några hinder men det kanske då även är dags att inse att även han kan utvecklats och har gjort de. För som sagt honom tror ja för lite på :p medan jag på Roxy ibland kan komma med för höga krav.

2016-04-13 @ 21:34:17
URL: http://Nouw.com/ekipagemedtassar
Postat av: Emma & Charlie

Jättebra skrivet! Känner igen mig otroligt mycket i det.. Även om man inte vill ha de kraven på sig och hunden och intalar sig att det inte är så att man har det, så finns det kvar.
Jag har haft på tok för höga krav och mest känt mig urdålig om det gått dåligt. Men nu tror jag att jag håller på och ändrar mig för det är något som jag verkligen kämpar med just nu, för nu känns allt så mycket bättre, lättare och roligare och Charlie och jag jobbar så mycket bättre tillsammans. Var bara tvungen att stanna upp och inse att det är kul vi ska ha och att jag inte ska ha några krav på oss alls - för sånt funkar inte för mig!

2016-04-14 @ 23:33:02
URL: http://wheatencharlie.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback